Inspiration är gudomligt och erhört viktigt för att orka gå vidare när man har det svårt. Spegelbilder av vem man är som ens vänner håller upp för en när man tappat sig själv är det som håller en kvar.
När man är isolerad och ensam mestadelen av tiden som jag är nu så saknas den inspirationen och de speglar som vänner håller upp och man på sätt och vis glömmer bort vem man är. Jag satt och kollade på gamla bilder från förr – verkligen kollade – för att försöka komma ihåg vem jag var då, vad jag gillade med det och vad jag nu har blivit. Jag såg en person som inte var rädd för någonting, som tänkte efter först, och provade det mesta sen, som fick idéer och genomförde dem, som gav inspiration, tog inspiration, andades inspiration. Nu… jag vet inte riktigt. Det var nyttigt för mig att kolla på mitt gamla jag för att inse att jag håller på att bli en rädd kärring, och det är min värsta skräck.
Jag är lyckligt lottad på det sätt att jag har framgångsrika vänner runt omkring mig och de är en inspiration för mig. Jag är väldigt stolt över dem och om jag inte vore anonym skulle jag ösa lovord över dem alla så att hela världen fick veta vem de är. Vissa har det – andra inte.
Min bästa vän, underbara K. Hon är en riktig jävel. Tuff som få, grymt kreativ, målmedveten och passionerad för sin sak. Jag beundrar henne. Hon är bra på allt hon gör (och hon har två jobb) och samtidigt är hon ödmjuk, har självdistans, humor, värme och är snygg som fan. Jätteduktig på sitt jobb, livsnjutare och go vän – hon är en inspiration.
Min man, fantastiska D. ÅÅh mitt hjärta slår så hårt för dig din galning. Han är så modig, kreativ (de tusen idéernas man), och han har ett sånt stort hjärta. Startar eget bara sådär, kämpar för det, ser sina möjligheter, tar dem och vågar säga nej till världens chans bara för att han känner så starkt för sin egen sak. Vilken humor, vilken kärlek, vilken man – han är min!
Mina systrar är ju också klipska kämpar båda två och de är alltid där för mig och påminner mig om hur bra jag är, även om jag knappt tror på det själv. De har båda uppfyllt sina drömmar även om vägen varit krokig och kantats av avbrott för sjukdomar, barn, och annat. De fixade det, och jag tänker också göra det, jag behöver bara lite mer inspiration.
OOhh jag kan fortsätta i evighet, det är så många som jag är imponerad av och beundrar t.ex. A som blev uppringd av värsta företaget i Abu Dhabi och erbjuden ett jobb inom en vecka bara för att de hört gott om henne – hon är så jäkla bra. Tänk A som har två små barn och hästgård och samtidigt utbildar sig till Polis, vilken bedrift!; eller kanske M som bor i ett land där medellönen ligger på 250 euro och arbetslösheten skjuter i höjden, där har hon jobbat sig upp i bankväsendet på ett år och har nu en hög position och en lön på 450 (som anses skiiiitfet – hon har dock inte råd att flytta hemifrån än), eller A, D och R som kom till Sverige under Balkankriget och nu jobbar med ensamkommande flyktingbarn och bosniska återvändare, dom är ju bara för grymma!
Så ni ser, jag har en del att se upp till som kan inspirera mig att sträva och jag kan knappt vänta tills det blir min tur…
Moment 22 – 252 dagar arbetslös – 74 sökta jobb
