Idag gömde jag mig – bokstavligen talat – mellan chipsen och jordnötsringarna på Lidl för att undvika ett obekvämt samtal med ett par gamla släktingar. Alltså, jag har en stor släkt, riktigt stor, dom är överallt, dom ser och hör allting och dom älskar att skvallra. Nackdelen med att ha en så stor släkt är att man knappt känner varandra om man inte är i samma generation för man umgås så otroligt sällan, och vad jag idag ville undvika att tala om med de två seniorerna var min glamorösa situation som jag med 100% säkerhet vet att de skulle ha frågat mig om. Vi känner ju inte varann så det är givet att det är det enda de kan fråga mig om och jag pallade bara inte, så där vände jag instinktivt på klacken (förhoppningsvis innan de såg mig) och närmsta tillflykt var i snacksgången och där räddade jordnötsringarna mig ännu en gång (de brukar rädda mig ensamma lördagskvällar också).
Det är bara så att i en så stor släkt med många barn och barnbarn som dessutom är jugoslavisk spelar prestige en väldigt stor roll. Man skryter om barnen som lyckas och snackar ner de som inte gör det. Allting är givetvis väldigt subtilt men jag har ju oftast varit en av de barn som lyckats och nu är jag inte det längre, så min patetiska situation har givervis oerhört högt skvallervärde och ryktet hade förmodligen spritts snabbare än någon kan säga Tito! Dessutom är min familj halvsvensk så vi har ju alltid varit halvutbölingar till att börja med. Nä, det är bättre att ta tjuren vid hornen och gömma sig bland jordnötsringarna. Jag vill ju inte skämma ut någon…
Moment 22 – 258 dagar arbetslös – 82 sökta arbeten
1 kommentar
söndag 1 juni 2008 kl 4:00 f m
Det finns många fördelar med att säga upp kontakten med en sådan släkt. Vilken märklig vardag att behöva gömma sig, tycker jag.