Jag önskar att jag var en människa som hade en specialité, en spetskompetens. Det känns som om livet hade varit lite lättare då och att folk hade uppskattat och värderat min kunskap på ett annat sätt. Men jag är inte en sådan som kan mycket om lite – jag kan lite om mycket, och det är därför jag alltid vinner i spel som Geni, eller Trivial Pursuit (bara mamma kan slå mig). Skillnaden mellan mamma och mig är att hon kan göra en lång utläggning på varje ämne medan jag håller mig till de korta och koncisa svaren.
Jag älskar att lära mig nya saker och vill helst veta lite om allt, prova på allt och se allt innan jag dör, jag är en kunskaps- och faktaslukare och om jag kunde skulle jag vilja gå i skolan för alltid. Men jag har märkt att det är skillnad på kunskap och kunskap – särskilt när man söker jobb.
En go vän till mig vet allt om historia, han kan allt och berättar det som om han gjort det 100 gånger, utan tvekan, med flyt och inlevelse. Han har dock aldrig studerat historia i skolan, och han jobbar inte med det, han har bara ett stort intresse och har införskaffat sig all kunskap på egen hand, på sin fritid, och jag är säker på att han är mer kunnig än de flesta historeistudenter på universitetsnivå, han bara är det.
Är hans kunnande relevant i en jobbsökarsituation? Jag tvivlar på det. ”Eh ja, jag har en kandidat i ekonomi, men jag är en riktig jävel på historia, men det har jag inte dokumenterat…tyvärr” Vad tror du arbetsgivaren säger till honom? Hmm…intressant, har du inte papper på det så räknas det inte. Hej då.
Och där slösas enorm kunskap bort på grund av en teknikalitet – synd.
Jag gick en kurs i Karriärplanering och där fick vi bland annat lära oss att kunskap och kompetens är inte samma sak. Kunskap är det vi alla kan skaffa oss genom skola o.s.v. men kompetens är vad vi kan göra med kunskapen och vilka personliga kvalitéer vi har, vilka förmågor vi innehar.
Det är balansen mellan de båda som arbetsgivaren är ute efter. Det är kompetensen vi som individer måste bevisa att vi har, för att på pappret, ja där står det bara om våra kunskaper och kan man då som jag lite om mycket kan det vara svårt för arbetsgivaren att se mina styrkor. Mina talanger syns inte.
Det måste jag jobba på, samtidigt som jag måste skapa mig ett personligt mål – vart är det jag vill gå? Kan man lite om mycket är det oerhört svårt att välja och det är ett ganska ångestladdat val att bara peka och gå.
Men jag är på väg.
Moment 22 – 259 dagar arbetslös – 84 sökta jobb
3 kommentarer
onsdag 21 maj 2008 kl 4:42 e m
[...] kursen i karriärplanering gjorde vi personlighetstester – “Myers-Briggs” – som är till för att visa vilken [...]
söndag 1 juni 2008 kl 4:16 f m
Att kunna lite(eller snarare en del) om mycket är bättre än att kunna mycket om en enda sak. Dvs. om man vill vara kreativ i sitt tänkande.
Människor som kan en sak riktigt bra och fortsätter att fokusera endast på den saken har en tendens att bli låsta i vissa tankebanor. Det har med hjärnans uppbyggnad att göra. Varierad information tränar hjärnan och ökar kreativiteten. Kreativitet är det som driver fram utveckling, inte likformighet.
söndag 1 juni 2008 kl 8:10 e m
Ja, kreativitet och idéer hör ihop och de största hjärnorna var oerhört kreativa – men folk skrattade åt deras idéer och kallade dem galna. Många år senare visade det sig att de ändå hade rätt och då fick de likformade dra svansen mellan benen.