Otillräcklig kärlek

Jump to Comments

Den som vet mest hur jag har det, som får hantera mina dåliga dagar och mina bra dagar är min man. Han gör verkligen sitt bästa för att stötta mig, trösta mig, få mig på fötter, och få mig att tänka på annat.

Själv har han startat eget inom foto och filmproduktion och hans framgång kommer krypande sakta men säkert, han är jätteduktig, har kämpat länge för detta och han förtjänar det. Han är en sådan person som bubblar över av idéer och sprudlar av energi, som har tusen projekt på gång samtidigt och som försöker övertala mig att jag borde bli skådespelerska eller komiker istället- ingen får mig att skratta som han gör.

Problemet med detta är svart på vitt att han är framgångsrik och jag är det inte. Han kommer hem efter en affärsresa och har tusen saker att berätta om hundra saker som har hänt och ett dussintal möjligheter som har öppnat sig och jag…vad har jag att berätta? Ingenting. Själva problemet här är att jag inte känner att jag räcker till. Jag vill stötta honom i hans framgångar, och pusha honom att gå ännu längre, men jag blir så överväldigad att jag bara känner mig trött. Han söker stöd och bekräftelse hos den gamla Moment 22 som alltid varit där för honom, medan den nya (sämre versionen) av Moment 22 är utmattad, tom och orkeslös.

Jag vill inte att det ska vara så, jag känner mig som en dålig flickvän som är självupptagen och frånvarande och det är inte den personen han träffade och blev kär i. Jag försöker, det gör jag, men det känns som det inte räcker.

Moment 22 - 262 dagar arbetslös - 85 sökta jobb

 

4 kommentarer

Filed under Uncategorized

Taggar: Bekräftelse, Företag, Film, Foto, Jobb, Kärlek, Stöd