Kanske händer det något snart?
Igår ringde en väldigt trevlig kvinna ifrån ett ungdomsprojekt som jag skickat en spontanansökan till efter att ha läst en artikel om dem i tidningen. Hon var jätteglad att jag visat intresse och trodde att jag hade passat perfekt, men tyvärr hade de redan hunnit anställa alla som behövdes för tillfället, så hon erbjöd mig en plats på väntelistan där hon försäkrade mig att jag hamnade längst upp. Så får vi se. Det bubblar lite i magen.
Vidare fick jag mail från ett Traineeprogram jag sökt som inriktar sig på att utbilda framtidens unga kommunala ledare och senast imorgon får jag reda på om jag gått vidare till den första omgången av två med auditions, intervjuer och grupparbete. Gud så nervöst! Sökte även i fjol men gick inte vidare.
Idag sökte jag jobb som Coach/Projektledare inom ett statligt projekt för ungdomar som hamnat snett och levt en tid på ungdomshem för att nu komma tillbaka till den “vanliga” världen där de behöver stöd för att utvecklas i en positiv riktning och hålla sig kvar där. Det hade jag tyckt var jättegivande! Jag vet dock inte hur bra min ansökan blev. Satt på vuxendagis och skrev den och det var fullproppat med folk här av alla nationaliteter som hellre satt och fika utan kaffe än att söka jobb, så det var ett jädra tjatter här.
Min procedur för att skriva en bra ansökan brukar annars grunda sig i musik och tystnad. Paradoxalt? Nej inte egentligen. Jag behöver energi, så jag sätter på en riktigt bra låt som fyller mina sinnen med power, t.ex. “Woman” av Wolfmother, den funkar alltid för mig. Och så lyssnar jag, och så dansar jag (en och annan luftgitarr kan vara involverad), och så blir jag svettig och får upp pulsen – och sen är jag redo. Redo för tystnad, redo för fokus, redo för att sälja mig själv på bästa sätt. Så gör jag det, skriver snabbt, det är aldrig något problem, det är tänkandet som tar tid för mig.
Ja, det var nog allt för idag tror jag – håll tummarna för mig!
Moment 22 – 263 dagar arbetslös – 86 sökta jobb
Dagens visdomsord numero due:
“Varje människa behöver till utvecklingen av sina krafter en mängd av kalla och regniga dagar.
I en oavbruten lyckas solsken brådmognar människan och duger varken att gömma eller kasta bort”
-Adolph Törneros
