Som en härlig avslutning på vuxendagiset idag blev jag hedrad med en alldeles egen dikt i sann Poetry slam anda av en helt okänd man på AUC.
Jag misstänker att han har en liten crush på mig då jag märkt att han öppet stirrat på mig flera dagar i rad, och idag vågade han äntligen ta kontakt. Att dikten var en smärre kärleksförklaring bekräftade också mina misstankar…
Misstänker också att han har något nervöst problem då han smått osammanhängande men konstant talade om allt mellan himmel och jord för att plötsligt slå till med en dikt i rasande tempo och klockrena rim. Han hade verkligen talang, jag blev imponerad,men jag undrar vad det är hos mig som gör att lite halvskumma typer alltid ska kontakta mig – det slår aldrig fel! Jag klagar inte – oftast är de väldigt trevliga och bara lite utsvultna på mänsklig kontakt, men de slutar ju aldrig. Idag tog det mig en kvart av oavbrutet babbel innan jag lyckades slita mig och en annan gång för längesedan fick jag höra en gammal dams hela livshistoria (som för övrigt var något av det mest tragiska jag hört). Som tur är så är jag öppen för nya historier och intryck så jag lider inte så mycket av det och idag lämnade jag för första gången AUC med ett leende.
Moment 22 – 263 dagar arbetslös – 86 sökta jobb
7 kommentarer
tisdag 29 april 2008 kl 8:27 e m
Underskatta inte stirrande osammanhängande män som går på vuxendagis och spontanrimmar. De kan nog komma till användning en dag.
tisdag 29 april 2008 kl 10:08 e m
hahaha nä jag ser potentialen i alla människor
onsdag 30 april 2008 kl 7:31 f m
Hehe, känner igen det där med främlingar som berättar sina livshistorier för en… har fått kramar av folk som först berättat om hur de blivit misshandlade, eller hur deras livs kärlek dött i deras armar av en överdos och sådär. Lite skumt att de väljer att berätta sånt för mig, men det är liksom skönt att de vågar tala ut inför någon.
onsdag 30 april 2008 kl 8:00 e m
Aldrig tänkt på ett städjobb?
onsdag 30 april 2008 kl 11:01 e m
Tss,nä det har jag aaaaaldrig tänkt på, jag grabbar allt jag kan med näbbar och klor, och städa- ja det har jag också gjort…
torsdag 1 maj 2008 kl 12:03 e m
Men greppa då den förtvivlade akademikerns sista möjlighet:kör taxi! Kärlkirurger, bergsingenjörer,friställda majorer och forstmästare lär sitta bakom rattarna enligt vad som sägs.
För ett drygt halvsekel sedan körde halva ryska adelskalendern taxi i Paris och London.
För den till egenföretageriet lagde finns möjligheten att måla sin droska svart. Unga män, utvinglande på småtimmarna från stadens nattliv, kan hon både råna och nypa över strumpebandet – ett härligt liv för en medveten kvinnlig akademiker, så säg. Be om startbidrag hos NUTEK.
torsdag 1 maj 2008 kl 9:53 e m
Hehe juuust det, köra taxi, det är där man kan knyta kontakter idag! Måste kolla upp det – tack Kvalle! =)