…i en dagdröm. Ååh så obekvämt! Den första jag stöter på idag när jag kommer till AUC är en gammal bekant från förr (…några lyckas några dör…) som jag inte ens känner särskilt väl. Hon är en sån där obehaglig hurtbulle som man bara skulle vilja örfila in i normalt humant tillstånd innan man talar till henne. Men det kan man ju inte. Och hon jobbar som socialsekreterare, på AUC. Bingo!
”Meeeenn Guuee! Va gör duuu härr? ahahahaha duee har ju värsta uuutbildningen och alllltt! hehehe detta är min treeedje dag här och det är bara seeeåååå kuuulll!
Klandrar ni mig om jag drog en viting? Ja, jag skäms lite över mitt nederlag – vad ska jag säga – jag står för det. Men hon är en sån….ja, en sån där ”kompis från förr” ni vet – från den där lilla staden, där alla kände en, och alla hade förväntningar på en, och alla skvallrar om en och jag tror att vi alla en gång vill ”återvända hem” i triumf för att låta sådär lite lagom Cesarisk, för att visa att vi lyckats. Men nu stal hon det lite ifrån mig, hon synade min bluff och det fick mig bara att vilja klippa av hennes långa fläta.
Helvete.
Och senare attackerade mig poetryslamgubben från igår (jag hade tagit på mig min fejk förlovningsring för jag kände på mig att det skulle behövas) igen och han lämnade mig aldrig i fred, så jag fick inte alls lika mycket gjort. Han pratade igår nämligen väldigt hetsigt om en tjej som hade ”lurat” honom i ett helt år – det visade sig alltså att hon var gift. Han tyckte det var så fruktansvärt och höll en aggressiv monolog/slam om det så jag tänkte att det kanske var bäst att ha öppna kort från början. Och mycket riktigt, han gaggade en bra stund, upptäckte ringen, utbrast ”men…jag…du…kärleken dog, nu fick jag nog - är du tagen?” Ja, jag är…”upptagen” ja. ”Varför sa du inget?” (mmm jag hade kanske gjort det om jag fick en chans, men jag hör lyckligtvis inte till den skaran som ständigt måste utropa på gator och torg att de är UPPTAGNA, jag tror faktiskt på att kvinnor och män kan bara vara vänner)(men OK, kanske inte i detta fall).
Jah..han gick till slut, kanske kommer han ta det lite lugnare nu.
Moment 22 – 264 dagar arbetslös – 87 sökta jobb
Dagens vistomsord numero trè:
”Arbete skämmer ingen, men att inte arbeta är skamligt.”
Gammalgrekiskt ordspråk
3 kommentarer
onsdag 30 april 2008 kl 11:43 e m
Det är jobbigt att känna sig underlägsen. Jag skulle nog vägra en socialsekreterare som jag vore bekant med sen tidigare…
Poetryslamgubben verkar ganska mysig så här på håll. :) *skratt*
torsdag 1 maj 2008 kl 10:11 f m
Jag förstår att du lider. Var själv tvungen att gå dit (AUC) för några år sedan. Genom att skaffa extra timmar här och där kunde jag påstå att jag jobbade deltid och kom ifrån det… Men det är sinnesdödande. Ta dig bort, ut… woaah! Jag tog vikariat i förskola och skola! Alltid brist på vettig personal där.
…och den här killen verkar bara ha fått gå på AUC lite för länge och kommit förbi normala, sociala spärrar!?
fredag 2 maj 2008 kl 4:45 e m
Skönt att ringen gjorde sitt jobb iallafall… =/