Var klämmer skon?

Jump to Comments

ÅÅh vissa dagar faller jag ner i ett svart hål, då är det tur att man har vänner som tar sig tid och försöker muntra upp en. Vad skulle jag göra utan dem? Vad gör alla andra människor som inte har det sociala skyddsnät som jag har? Skickar ut en kram till dem.

Under svartahålsdagarna tänker jag på mig själv. Då är jag hård mot mig själv, ger mig själv mentala örfilar ena stunden och gråter och tycker synd om mig själv nästa stund. Huvudtemat brukar vara: Vad har jag gjort för fel? Ett engelskt uttryck är dock bättre “Where did I go wrong?”, för då kan man försöka komma på exakt den stunden, eller den handlingen som gjorde att allt gick snett.

Och så analyserar jag, fram och tillbaka. Är jag inte duktig nog? Är jag inte intressant nog? Har jag inte satsat nog, anstränger jag mig tillräckligt? Borde jag ha valt en annan väg, måste jag ta en annan väg nu? Frågorna gör mig ännu mer frustrerad för jag kan inte riktigt besvara dem. Jag vill att någon annan ska svara på dem för jag tror inte på mig själv när jag pratar med mig. Spelar ingen roll vad jag säger till mig.

Svar på frågorna? Är jag “duktig”? Ja, jag brukar vara det. Har oftast lovordats av andra, och mina betyg är ju i topp (inte för att någon någonsin brytt sig om dem eller ens kikat på dem).

Satsat/ansträngt mig? Man kan alltid göra mer känns det som, jag gör mitt bästa, och försöker oftare och oftare göra goda ting som skrämmer mig.

Annan väg? Jag är en skitbra säljare, har haft flera säljjobb och jag kan sälja allt. Men jag hatar det mer än allt annat. Inredningsarkitektdrömmen har jag lagt på hyllan - den var aldrig realistisk. Jag vill inte ge upp denna vägen än.

Jag ger inte upp.

Moment 22 - jag kom, jag såg, jag ska segra.

 

5 kommentarer

Filed under Uncategorized

Taggar: Analys, Betyg, Frustration, Säljare, Socialt skyddsnät, Vänner