måndag 19 maj 2008...1:56 e m

Kampens framgångar

Hoppa till kommentarer

Vad är framgång?

Det är förmodligen subjektivt. Det är det enda sättet jag kan se det – men jag kan också se att begreppet är stark sammanlänkat med kamp. Jag uppskattar framgång beroende av hur kampen för att komma dit har sett ut. Tar vi exemplet Paris Hilton kan jag inte skönja en framgångssaga eftersom hon aldrig behövt kämpa för det (och vad är det hon jobbar med egentligen?), medan många människor ser framgång i form av att ha pengar nog så att man kan göra vad man vill. Pengar = framgång? Kanske, men inte bara.

Om man delar upp ordet framgång – fram-gång, så skulle man kunna tolka det så att man måste börja någonstans och gå längre för att kunna fram-gå och bli framgångsrik. För att lyckas med det måste man kämpa inte sant? Vägen till framgång är väl aldrig nyasfalterad?

I bloggen Anti-Jante skriver författaren kortfattat om olika framgångssagor i ”JanteSverige.” Han tar upp exempel som Zlatan, Blondinbella och länkar bland annat till Donald Trump och Idol 2008, men han definierar aldrig vad framgång är. Med tanke på vad han länkar till kan man dock se att han kanske har liknande tankar som jag – framgång är relativ och subjektiv. Man kan vara en framgångsrik bloggare, fastighetsmagnat eller artist. De är alla helt olika varandra men vad de tre har gemensamt är kamp. Alla har de kämpat och ansträngt sig för att nå dit de är idag och alla har förmodligen haft olika mål. För idol-deltagaren kanske det räckte med att bara få gå på audition för att känna framgång, och jag kan inte tänka mig att Blondinbella kunde förutse att hennes blogg skulle gå så bra, men när den började flyga iväg ansträngde hon sig och gjorde den ännu bättre och gick ännu längre. Jag kan personligen inte säga att jag är superförtjust i vad och hur hon skriver, men jag tycker det är skithäftigt att hon kommit så långt.

Jag ser framgång i en vän vars barn kommit i vägen för karriären, men som nu kommit in på sin drömutbildning och klarar allt, inklusive att vara fosterförälder åt misskötta hästar. Jag ser framgång i min vän som är en fantastisk sångerska men inte vågar satsa – jag ser framgången i henne. Jag ser framgång i min far som byggt sig ett helt nytt liv från noll i ett annat land och jag ser framgång i min mor som har värsta sortens reumatism och aldrig klagat utan skapat ett gott liv för sig själv och alla runt omkring henne. Jag ser framgången.

För mig är framgång väldigt små saker. Att för första gången flytta ihop med en pojkvän. Att gå på intervju imorgon (även om det är ett jobb jag inte direkt brinner för). Att se hur mina läsarsiffror sakta går uppåt. Så är jag framgångsrik? Förmodligen inte i allmänhetens ögon. Jag är ju pank, går på soc och bor i en liten etta i en av Malmös lite nedgångna områden där jag sitter isolerad och kämpar för att få ett jobb om dagarna i en värld där jag trodde att någon som jag borde vara framgångsrik vid detta laget. Men jag känner mig inte helt värdelös, jag har framgången i mig – jag önskar bara någon vågade se den och locka fram den.

Moment 22 – framgångsrik och pank

 

Dagens visdomsord numero quattordici:

”Det är ett misstag att tro att man måste vara begåvad för att vinna framgång. När man gjort det upptäcker kritikerna snart att man också är begåvad”.

- Pierre Benoit

7 kommentarer


Lämna ett svar