Hälften av det jag tänkte göra idag blev gjort. Det viktigaste gjorde jag tack och lov.
Jag är så irriterad just nu- kan bero på PMS:en – men finns det något mer irriterande än att kvällen innan tvättdag komma på att man inte har något tvättmedel kvar? Tja…jag kom ju inte på det samma dag i alla fall – men ändå, att starta dagen med att gå till affären och köpa tvättmedel…va trist!
Vill se en riktigt bra film ikväll – några tips?
Imorgon AUC, tvätta, bädda rent och söka jobb. ÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅhhh dagarna ser så likadana ut – jag blir galen! Har aldrig fattat hur människor kan stanna på samma arbetsplats i tjugo år, jag menar,så många utvecklingsmöjligheter finns det väl ej – och att till slut göra samma sak år ut och år in, näeh jag hade nog hellre skjutit mig i huvudet med dumdumkulor.
Moment 22 – krävande?
Dagens visdomsord numero quindici:
”Det är trist att alla som egentligen begriper hur landet skall skötas jobbar som taxiförare och frisörer”.
-George Burns
4 kommentarer
onsdag 21 maj 2008 kl 11:00 e m
Undrar vad utveckling är? Är det möjligheterna till utveckling? eller är det bara sådant som ökar vår erfarenhet?
eller… vad faen är det…
torsdag 22 maj 2008 kl 10:18 f m
Alltså med utveckling tänker jag på möjligheten att gå längre, klättra, få större ansvar osv med butiksexemplet: från kassapersonal, till teamansvarig, avdelningsansvarig, butiksansvarig osv. Att det finns en möjlighet att nå högre – så man inte sitter fast där i kassan hela livet…om man inte tvunget vill det alltså.
fredag 30 maj 2008 kl 2:20 f m
Jag tycker också att det är svårt att förstå hur vissa kan göra samma sak i så många år. Jag får en lättare panik efter tre år, fast redan innan dess börjar jag tröttna.
För egen del handlar det inte om att ”klättra” (det är en definitionsfråga) utan att göra något jag tycker är intressant.
Fast det som känns mest lockande just nu är att dra igång något eget. Jag har insett att det är för mycket komplicerade människor på olika arbetsplatser och alldeles för mycket tid som ägnas åt utvecklingshämmande politik.
Ibland undrar man hur långt man egentligen kommit från att ha lämnat dagis, dvs. om man ser vilka människor som faktiskt får jobb.
fredag 30 maj 2008 kl 9:06 f m
Ja precis – klättra/göra något man är intresserad av, jag tror jag är likadan. Efter ett tag av samma uppgifter tycker jag inte det är intressant längre,jag behöver ständigt utmanas för att vara intresserad…eller kanske inte ständigt, men med jämna mellanrum.
Jag tror aldrig att folk verkligen lämnar dagis hehe