Fråga honom detta:
Är du enbart en civilingenjör och absolut ingenting annat?

Sedan kan du ge honom ett råd:
Livet är inte rättvist i sig. Alla rättigheter och värderingar är mänskligt påhitt som lätt glöms bort när det passar en viss person. Du är inget undantag och ingen kommer att hjälpa dig. Hjälp dig själv. Gör det du måste göra för att nå ditt mål (om det är det viktigaste i ditt liv), även om det är så att du måste börja om från början.

Däremot så ser jag inte att denne mans situation är hopplös. Han kan ju söka jobb på denna fabrik och utbilda sig i språket under kvällstid för att sedan kunna arbeta med det han är kompetent inom.
Visst skulle samhället tjäna på att ta tillvara på kompetens, men när inte ens mindre företag klarar av det, hur ska då en statsapparat kunna göra jobbet bättre?
En annan aspekt är också att han kan få erfareheter och intryck som möjliggör att han kommer på något han aldrig annars hade kunnat komma på. Det i sin tur kanske leder till att hans liv tar en annan oväntad och positiv vändning som kanske t.o.m. gör att han börjar arbeta med något som han tycker är ännu roligare än att vara en civilingenjör. Först och främst är han ju en människa, inte ett yrke.

Jag tror man gör sig själv en stor tjänst genom att acceptera människors och mänsklighetens begränsningar. Visst ska man försöka påverka saker till det bättre men jag tror att man lätt kan bli besviken om man utgår ifrån att människor ”kan”. Hade de kunnat hade världen inte sett ut som de gör. Vissa kan, men många kan inte.
Jag brottas själv dagligen med att acceptera den insikten. Jag förstod att det är så det ligger till för ett antal år sedan men det gäller även att kunna känna det fullt ut, och det är svårt tycker jag.
Men jag inser att det är den enda vägen.

Contentan: Sverige ser inte vad de har även om det står rakt framför dem.

Sen vet jag ju inte något om hans bakgrund i övrigt, med flytt och så – men i hans område tror jag inte han har hamnat helt fel, Skåne må vara socialt utmanat, men Öresundsregionen växer så det knakar – visst måste det väl finnas något för honom där?

Jag minns att det för något år sedan var många civilingenjörer som inte kunde få arbete, så de fick jobba på ICA eller dylikt.
Situationen kanske är liknande fortfarande?
Då kanske det är bättre att ha ett jobb än inget jobb alls?

Ska man gå runt och vara arbetslös av anledningen att det inte finns ett arbete för det man är utbildad till om det finns massor av jobb lediga inom en annan sektor som man också klarar av att göra?

Vad är alternativet?
Det är ganska lätt att vara kritisk men vad är alternativet?
Ska man skapa en tjänst åt denne man om det inte finns ett behov för hans kunskaper i just det ögonblicket?

Här citerar jag gärna Darwin:
”It’s not the strongest of the species that survive, nor the most intelligent, but the ones most responsive to change.”

Om hans situation förändras (han flyttar) så kommer det antagligen gynna honom mer att försöka anpassa sig till situationen än att försöka anpassa situationen efter honom. Det senare alternativet är betydligt svårare att lyckas med och frågan är om han inte skulle kunna uppnå sitt mål genom att gå en annan väg, eller hitta ett annat mål som han inte kände till innan och som i slutändan visade sig vara ännu bättre än att kämpa hårt för att kunna göra det han alltid har gjort?