Denna tid är studenternas. De kör omkring överallt, skriker och sjunger av glädje och fylla och sjunger “fy fan vad vi är bra”. I tidningarna pratar de om frihet och hur livet börjar nu, på deras egna villkor och jadajadajada…
Var själv på studentfest i tisdags och ska på ännu en nästa fredag. Jag älskar studentfester för glädjen är så närvarande och påtaglig att man nästan kan känna den mot sitt ansikte, och ansiktet reagerar med ett enda stort smajl som inte vill avlägsna sig i första taget. Gästerna tittar nästan på studenten som människor gör på en nyfödd, med nyfiken beundran och spänning, och studenten känner sig bäst i världen med sin vita mössa och fyllerodnande ansikte.
Jag kommer själv ihåg den dagen, man grät ju av lycka för att skolan var över och av sorg för att man skulle skiljas från sina vänner och trodde att man aldrig skulle se dem igen. Vissa såg man aldrig igen, de flesta nästan, men ett fåtal hänger fortfarande kvar, varav vissa är ens bästa vänner fortfarande. Men att skolan var “slut” var nog tidernas största underdrift.
Skolan är inte slut för efter skolan tar livets skola vid – livets hårda skola, och ingen ska våga tro att den är enkel eller ens rolig hela tiden. Tsss gymnasiet är en liten lekskola jämfört med vad som kommer efter och om man tror att “man är så jävla bra” för att man klarat av gymnasiet så kan man väl tänka till lite extra – majoriteten klarar av det.
Dagen efter min student satt jag och en go vän mitt i stan i solen utanför ett café och begrundade framtiden (och givetvis gårdagens händelser). Vi var bakis, men hade lovat varann att vi “skulle upp tidigt och omfamna det nya livet”, och där satt vi i tystnad. Sen var det någon som sade “jaha…vad händer nu då?”, och någon svarade “ja då vart man arbetslös då” – sen tittade vi på varann och skrattade så högt så det gjorde ont i magen. “Ähh vi är inte arbetslösa – vi börjar ju jobba nästa vecka hahahaha”. Livet och det “fantastiska” sommarjobbet stod för våra fötter och vi bara skrattade åt det och trodde att allt skulle fixa sig av sig självt.
Sedan började äventyren och prövningarna – och det, kära studenter – är varken lätt eller självklart.
Moment 22 – 301 dagar arbetslös – 105 sökta jobb – det är en dag imorgon också
2 kommentarer
lördag 7 juni 2008 kl 3:16 f m
Ja du, det är alldeles riktigt. Jag har också många gånger funderat över vad alla studenter är så glada över och påståendet “fy fan vad vi är bra” har jag alltid tyckt är mycket märkligt.
Det som är lustigt med det hela är ju just att skolan är mycket lättare än arbetslivet. Dvs. i skolan lär man sig egentligen inte om hur det är att arbeta. Faktum är att man i gymnasiet knappt lär sig något som man behöver veta när man arbetar på en “ordinarie” arbetsplats, lustigt nog. Dvs. om man inte söker en av de mera yrkesinriktade utbildningarna som har lägre status än teoretiska utbildningar.
Av de som valt en teoretisk utbildning är det många som fortsätter att studera vidare, tar enorma studielån för att slutligen jobba med något helt annat än vad de är utbildade till. Vilket gör studieskulden aningen meningslös.
Själv skolkade jag så pass mycket i gymnasiet att jag i trean hade högst frånvaro av alla i hela skolan. Jag fick streck (underkänt) i ett ämne eftersom lektionerna i det ämnet var de första på måndagarna och fredagarna (och då var jag aldrig där).
Min klassföreståndare talade med mig en gång och sade “Juggen, du som är så begåvad, varför pluggar du inte lite så kan du fortsätta utbilda dig efter gymnasiet?” och jag tänkte “För att jag ska sluta som du och undervisa en klass dryga gymnasieelever? Tror inte det va.”.
Han hade visserligen en poäng; en utbildning _kan_ vara bra men det behöver inte göra livet bättre.
Jag klarade mig ganska bra ändå. Jag har högre lön än många jag gått i skolan med och de har dessutom studieskulder. Jag har noll kronor i sådana skulder.
Nu går jag en utbildning vid sidan av arbetet som företaget jag jobbar för betalar och jag tycker att utbildningen är mycket givande.
Så visst, studenterna må vara bra i sin värld men det finns alternativa vägar som också kan vara bra.
söndag 8 juni 2008 kl 3:57 e m
Kul att det finns andra i samma situation, dvs akademiker som söker jobb. Hoppas det ordnar sig.