Han från säljarjobbet ringde i torsdags. Jag skojade till det lite lagom fräckt och sa att “det var inte igår”, varpå han ursäktade sig och hoppades att mitt intresse inte hade svalnat. Sedan förklarade han läget och det lät ungefär såhär i mina öron: jadajadajada du är jätteintressant jadajadajada omstrukturering i företaget blablabla ny chef blablabla vet inte om vi kommer att anställa än tralalalalla du var absolut bäst av de fyra vi har intervjuat tjofaderittanlej om du kan hålla ut två veckor till så gör jag allt för att förhandla fram en anställning av dig. Tjoho. Självklart lovar han inget och förstår om jag hittar något annat under tiden, han ville ju bara se till att jag visste att de inte glömt bort mig.
Jaja, då vet jag det och jag kan intyga att det inte känns ett uns bättre, jag hörde i hans röst det han inte kunde/vågade säga, så jag är förberedd på något negativt, och blir det inte negativt så kommer det kanske som en trevlig överraskning. I varje fall så går han på semester om två veckor, så händer det inget tills dess kan jag nog bege mig ner till medborgarkontoret igen.
Så trött jag är nu. Jag vill ju bara jobba, starta min karriär, nätverka – komma igång liksom – varför låter ingen mig göra det? Nä nu ska jag inte vara sådan, inte skylla ifrån mig på något sätt, men hur kan de inte se vilken tillgång jag är? hehe
Moment 22 – alldeles för många dagar arbetslös och tillräckligt sökta jobb
3 kommentarer
måndag 23 juni 2008 kl 9:15 f m
Förhoppningsvis får jag ett turnéjobb efter intervju imorgon… Vill ha, vill ha… Då kan du få mitt jobb! ;)
måndag 23 juni 2008 kl 9:17 f m
Ja! Jag hörde att det var något spännande på gång där – håller tummarna för dig!! Å kul att de bara ringde upp utan att du ens sökt – det säger mycket – du är grym baby!! =)
torsdag 5 mars 2009 kl 11:13 f m
grymt inlägg, keep up the good work