På deras flashiga kontor fick jag sitta och vänta en stund innan konsultchefen kom och hämtade mig. Hon var en typisk chef, tråkig, kostymklädd och alldaglig. Hur kommer det sig att det oftast är de alldagliga som faktiskt är chefer? Varför är det inte de originella, karismatiska och färgglada som är chefer? Kanske för att det är tråkigt, ensamt och överväldigande att vara chef, och därför är det den förutnämnda typen av människor som söker sig till de posterna. För att de klarar av det, och konstigt nog – njuter av det. Jaja.
Jag var snygg idag – proffsig, men mig själv, färgglad men modest. Glad. Som jag brukar vara. Jag orkar inte längre bry mig om att jag ser mycket yngre ut än vad jag är. Innan var det alltid mitt största bekymmer och jag gjorde allt möjligt för att se äldre, mer respektabel och seriösare ut. Det slutade bara med att jag inte var mig själv och satt och spelade någon annan – givetvis med de repliker i mun som jag trodde de ville höra. Mitt jag, min kompetens och mitt snille sitter i huvudet och fattar de inte det så får de fortsätta sin fördomsfulla dag utan mig.
Vi hade ett trevligt samtal som handlade om flera ytliga ting, standardfrågor mest, jag kan dem nu. Sedan kom bomben (läser FRA detta?). Hon var frank och sa:
“Ditt CV är imponerande och du har en tydlig nisch som du är på väg ganska långt ifrån i och med att du sökt detta jobb – hur förklarar du det?”
UUhhh hon var klipsk och jag visste att hon visste exakt varför jag hade sökt jobbet – senare erkände hon till och med att hon själv varit i exakt samma situation tidigare – men jag visste bara inte vad jag skulle svara. Skådespelar- (och babbel-) talangen räddade mig, men jag kommer inte riktigt ihåg vad jag babblade om, det är glömt nu. Förmodligen flummade jag ihop något om att man måste utforska flera av sina talanger och att försäljning var en av mina. Som jag dessutom gillar (yeahh sure!). Sen kom bomb nummer två (jaja FRA gräv ni vidare bara!).
“Vi söker långsiktiga konsulter till vårt företag och då man ser på ditt CV kan man tycka att det är ett slöseri med kunskap och talang att låta dig ta ett säljarjobb – hur ställer du dig inför det – och långsiktigheten?”
Blackout – men jag fick henne att skratta vid flera tillfällen. Va fan sa jag?!
I slutändan kom hon fram till att jag borde söka något annat jobb istället – de har konsulttjänster i andra sektorer som skulle passa mig bättre, forskar-, projekledar- och konsulttjänster som låg närmare mitt område. Hon hade inte hand om dem men lovade att skicka mitt CV vidare. Hon frågade mig om vi var överens om den saken, och jag svarade lite vilset ja. Sen lämnade jag efter ett hårt handslag lokalerna med ett leende på läpparna.
Leendet försvann gradvis när jag långsamt insåg att jag kommit dit förgäves. Jag kom dit för ett jobbs skull, det konstaterades att jag var överkvalificerad för det jobbet, hon fick mig att se kortsiktigt ut, och jag blev vidareskickad till någon annan som kaaaaanske i framtiden kommer ha något till mig, men som jag förmodligen är underkvalificerad för.
Ah. Nästa gång kanske.
Moment 22 – 321 dagar arbetslös – 125 sökta jobb
9 kommentarer
torsdag 26 juni 2008 kl 7:39 e m
“Jag måste betala räkningarna” är ett bra svar på varför man söker ett jobb. Alternativt: “Varför har ni tagit in mig på intervju.”
Sedan så brukar kommentaren: “Du är överkvalificerad” vara omskrivningar för “Vi vill inte behöva betala för kompetens”, eller “Vi vill bara ha människor som inte har möjligheter att ta sig härifrån”.
Fast jag vet, allt det där hjälper inte när man är arbetslös och bara vill ha ett jobb.
torsdag 26 juni 2008 kl 9:38 e m
jo…aaaaaaarhgg det känns bara så hopplöst! Och ganska dålig lön var det också… Men gud låt mig jobba mänska!!
torsdag 26 juni 2008 kl 10:49 e m
Det finns en generationsskillnad. De som är lite äldre tror att det fortfarande är lika lätt att få jobb som för en tjugo år sedan, och verkar inte vilja inse att man nu tar det man får.
Det är hopplöst. Med 100 sökande för även de sämsta 6 månaders vikariaten som ekonomiassistent ute i obygden så är det verkligen hopplöst. Men sen så ballar allt ur utan att man förutsett det och man halkar på en räkmacka. För mig hände det igår och jag kommer att skratta på måndag när jag ska skriva ut mig från arbetsförmedlingen.
torsdag 26 juni 2008 kl 11:05 e m
Men du, att ha en fin CV är en sak, att lära sig att nyttja den är en annan. Du kan inte stoltsera med hela CV:n för ett B-jobb. Man får ju skriva relevanta saker som man vet säljer för att få jobbet. När du väl får jobbet lämnar du in resten av CV:n för att avancera. Du borde ha mig som manager, jag skulle fan göra en stjärna utav dig – fast du färgar ögonbrynen och äter köttbullar med vitlök :D
fredag 27 juni 2008 kl 9:10 f m
Det finns säkert många orsaker till att de orginella karismatiska inte är chefer, det finns dock sådana chefer också, se på apples och Virgins chefer. En orsak är nog det att det är ganska ensamt på toppen. Jag vet varför jag hoppade av som chef, det blev sån krystad stämning när man gick ut och tog en öl med killarna i köket, det var inte samma avslappnande attityd längre, jag var inte en del av gemenskapen längre när jag hade lämnat “golvet” för ett kontor. Att kunna umgås med vem jag ville och inte bara de som hade samma chefsnivå som jag var viktigt. Umgänget med mina f.d. arbetskamrater hade kunnat fortsätta om de hade slutat och börjat på någon annan krog, men nu blev det så jobbigt att leka chef tyckte jag att jag slutade och flyttade till en annan stad och gick in som chaf där utan att känna någon, då insåg jag att jag inte är någon ledartyp utan mer en informell ledare och efter det så har jag inte försökt ha någon chefsposition längre utan lullat runt som anställd och funnit att det funkar bättre för mig och som informell ledare så kan man få mer utfört än som formell.
fredag 27 juni 2008 kl 10:19 f m
MJE – berätta mer! Grattis! Och skratta du på bara, jag skrattar med dig =)
MJB – jo men jag brukar manipulera mina CV:n inför varje tjänst så att det inte ser för bra/dåligt ut – har skrivit om det förut, men en manager tror jag alla skulle behöva, det är så mycket lättare att promota någon annan än sig själv…eller hur?
Rombin – Ensamt på toppen, ja det var det jag menade med att det oftast är “de tråkiga” som tar de jobben, för att det är det enda de tycker är kul hehe att bestämma.
fredag 27 juni 2008 kl 1:59 e m
Hej
tack för kommentaren ja dessa jävla jobbsökarlistor och klychiga bestämmelser för att påvisa psudohandlingskraft.
förstår dig att du tröttnar. Be att AF hanläggare gör ett passande CV och sitt arbete istället för att lojt himla med ögonen och säga att vi har inget val regler är regler och vi är tvingade. De ska se till att matcha korrekt..
nåväl vi har annat att tänka på som FRA och annan dynga som kommer från rosenbadshärskarna! Skrattar var inne och kollade copyriot och facebook tydligen är det stekarafton på cafeét 3 juli åk dit sörpla vin och groova till skön house vettja det är bättre sedan åker ni till mariaberget och kollar utsikten! Mycket bättre!
Tindra66
lördag 28 juni 2008 kl 12:18 f m
M22: Jag hade bara snuskig tur. Min fru fick ryktesvis höra om en projektledartjänst på frilans som blev ledig. Jag sökte, och av nån fullkomligt outgrundlig anledning var jag den enda sökande trots att de hade satt ut annons. Vet fan inte hur det gick till. På intervjun kom vi överens om att jag inte var formellt kvalificerad, men att det bara var till att blåsa på. Jag fick två veckors extra träning innan jag får hoppa i med fötterna först.
lördag 28 juni 2008 kl 11:24 f m
nä vad konstigt, men hemskt roligt – lycka till, det kommer du fixa bra! =)