Hörs inte syns inte

Hoppa till kommentarer

Varför bloggar vi egentligen?

Är det för att få uppmärksamhet? -Kanske. Är det för att finna likasinnade? -Möjligtvis. Är det för att göra våra röster hörda? -Absolut.

Vi skriver för att vi har något att säga och för omvärlden kan det verka mer eller mindre relevant beroende på vad man har för intressen och vad man tycker är viktigt i världen. Vi är mer eller mindre ganska självupptagna då vi skriver om våra vardagsbetraktelser, problem och svagheter, och vi lever på hoppet om att det finns någon därute som faktiskt bryr sig om vad vi har att säga och det finns folk därute som läser och kanske känner att de inte är ensamma. Det som är intressant är hur stort bloggandet faktiskt har blivit. Det skapar opinion, sociala rörelser och engagemang. Det berör, bespottas och ifrågasätts. Det är bra. Men jag kan inte hjälpa att undra om vi har isolerat oss själva på något sätt genom denna process? Vi skriker ut våra budskap om och om igen i en folksamling tusen gånger trängre än golvet på Wallstreet, men vi gör det bakom en skärm, ensamma. Jag tycker det är ett bra sätt att få sin röst hörd, men jag tror också att man endast hör de som kan skrika högst – vilket inte nödvändigtvis behöver vara de som har något revolutionerande att komma med.

Fast så har det väl antagligen alltid varit.

Hur gör de människor sina röster hörda som inte kan annat än att tala då? Ett inlägg på Bokhora berörde mig idag och gav inspiration till detta inlägg.

Det gav mig tankar som att vi i den utvecklade världen lyxar oss med att skriva och läsa om varandras typiska I-landsproblem, emedan det finns miljoner människor som inte ens kan läsa eller skriva. Det är dessa människor som förmodligen har många bra historier att berätta och ibland får vi berätta dem åt dem. Vi bor dessutom i ett land där yttrandefrihet är en av grundlagarna, men uppskattar vi tillräckligt vad vår förmåga att uttrycka oss kan ge och inser vi att det av vissa ses som en lyx att kunna läsa? Ibland kan detta problem vara vågskålen mellan liv och död.

Så, ta en minut och tänk på vad som verkligen betyder något – njut av din förmåga att läsa – utnyttja den. Njut av din förmåga att skriva och använd den åtminstone en gång för att göra skillnad.

 

Moment 22 – kan både läsa och skriva och älskar båda – LOVE ME PLEASE!!

 

 

5 kommentarer

Under Uncategorized

Etiketter Analfabetism, Bloggar, Bokhora, I-landsproblem, Lyx, Wallstreet, Yttrandefrihet