Någon slags karma ligger i luften och jag tycker att det är dags att den är god för min del.
Igår ringde jag min gamla chef för att förbereda henne på att jag blivit kallad till intervju och skrivit upp henne som referens till mig. Hon är fantastisk må jag säga, det var hon som anställde mig på plats efter tre minuter som jag tror jag skrivit om någon gång förut. Tre minuter, sa hon, är det enda som behövs för att man ska kunna etikettera en människa. På tre minuter bestämmer sig en människa för vad den tycker om de andre, och det är alltså dessa tre minuter som sätter tonen för vidare bekantskap och även kallas “första intrycket”. Tre minuter. det är inte mycket. Men den gången räckte det.
Chefen på det jobb jag ska intervjuas för nu visste exakt vem min gamla chef var, och reagerade väldigt positivt när jag talade om vilket företag jag jobbat för innan. Det är bra. Jag berättade om reaktionen för min gamla chef och hon skrattade hjärtligt och sa: “Jag hoppas verkligen att de ringer mig för då ska jag sälja in dig utav bara helvetet”. Och jag tror henne. Hon är grym. Men i nästa andetag säger hon: “Föressten, jag har ett jobb till dig här också, tre veckor, mycket resor, många möten, du är perfekt! Bara säg tjolahoppsan så är det ditt – ja, om du nu inte får detta jobbet alltså – som jag känner på mig att du kommer få, det låter ju som klippt och skuret för dig….”
Härligt med sådan positiv stötta, jag kände mig som om jag skulle kunna göra vad som helst efter att jag pratat med henne, sånt behöver jag oftare…
Så…så är läget just nu. Idag ser jag annars fram emot att få träffa min käre far som har varit bortrest i två månader nu och som jag saknat massor. Ser fram emot att höra hans historier, se hans bilder och kraaaaama pappa hårt! Dessutom ska jag be honom berätta om familjens historia eftersom jag börjat göra ett släktträd som bara växer och växer, men som har många luckor att fylla – luckor som pappas minne kan fylla. Mycket spänning!!
Ikväll blir det Andra generationen på Landskronakarnevalen hihi.
Moment 22 – inte arbetslös länge till
1 kommentar
söndag 13 juli 2008 kl 4:28 e m
Kul att höra. Sluta inte blogga bara när du får jobbet. :)