Det finns någonting värre än arbetslöshet och socialbidrag. Det finns något värre än tornados och översvämningar – jo det finns det – och det kallas “Rotfyllning och Ryggskott”… SAMMA DAG.
Jag korar härmed gårdagen till årets värsta dag för mig, och det vågar jag satsa en hel del pengar på trots att året inte är över än på länge.
Sedan två veckor tillbaka har jag våndats inför rotfyllningen på den tand som på grund av en dålig lagning förra året nu plågat mig i en vecka innan jag vågade dra mig till tandläkaren. Det var som jag trodde – rotfyllning. Tandläkaren sa det med allvarlig min och han tog mig lätt på axeln när jag kippade efter andan och lade handen på bröstet då jag fick se hans kostnadsförslag. “Ingår det en resa till Thailand i priset eller?” Tänkte jag och kände hur det snurrade smått i huvudet. Den första lönen kommer nu degraderas till att likna ett studiebidrag, och jag får ännu inte riktigt njuta av frukterna för mitt hårda arbete. Skit också.
Det var alltså dags igår men på grund av att jag kvällen innan fått ryggskott var det minst sagt en bedrift att sätta sig ner i tandläkarstolen, jag…kunde…inte …riktigt… det tog bara stopp. Men jag bet ihop och tryckte ner mig i stolen ändå och frågade lite skämtsamt om de inte kunde spruta in lite bedövning i ryggen på mig också. De skrattade inte.
När han frågade mig om jag kände av bedövningen svarade jag nej – och ljög. Då sprutade han in lite mer och vips så kände ingenting av den fruktade rotfyllningen. Allt gick väldigt bra tills det plötsligt sade knak långt nere i käkbenet. Tydligen var mina rötter för trånga för borren, så den fastnade och bröts av! Detta hände två gånger. Två!! Nu går jag alltså runt med två bitar borr långt nere i tandrötterna och har blivit remitterad till en specialist som ska ta ut dem med någon sorts mikroskop.
Tandläkaren avslutade sitt jobb och förklarade läget. Innan behandlingen började hade han emellertid tjatat om hur viktigt det var att allt skulle vara sterilt, för att sedan likt en operation svepa in halva mitt ansikte i något som luktade ballonggummi och isolera den specifika tanden. Undrar hur sterila de avbrutna borrbitarna är nu då? Ligger de där och skapar en sekt av bakterier som tar över tandrotsvärlden eller vad?
Ahh…jag orkade inte fråga, han vet väl vad han gör eller? Det ordnar sig nog – funderar på att övertala dem om att ge mig kompensation i form av en tandblekning, men det får vi ta sen. Jag lunkade hem med min ankgång och min fläskläpp och drömde om den förlorade resan till Thailand istället.
1 kommentar
fredag 5 september 2008 kl 7:02 e m
Men AJ aj aj!!! Hoppas du har det bättre i ryggen åtminstone… Fan vad ont det lät! Jag är faktiskt inte avundsjuk på dig alls!
Kram