Efter fyra år ler han åt mina fisar

Hoppa till kommentarer

Det är fantastiskt vilken inverkan vardagen har på ett förhållande, vi har inte bott ihop i mer än 6 månader och redan är det inte så farligt att fisa inför varann, det är sådant som händer, man retas lite, skrattar kanske och går sedan vidare med en axelryckning. Dessförinnan hade vi varit tillsammans tre och ett halvt år och under den tiden skulle jag inte få för mig att fisa sådär, om det inte råkade komma helt plötsligt, och jag var totalt oförberedd, varpå jag skulle skämmas och göra allt för att bortförklara incidenten. Jag vet, det är kanske löjligt, men sån är jag, jag fiser gärna inte inför någon, och allra helst inte inför mannen jag älskar.

Så, nu på torsdag firar vi fyra år ihop, och vi tänkte att vi skulle lyxa till det och gå på någon riktigt fin restaurang och skämma bort oss själva inne i en romantisk bubbla som förmodligen kommer spricka ett par gånger under kvällen. (Jag hade ju hoppats på att jag skulle bli överraskad med ett av honom redan planerat restaurangbesök, men förutom att fisar nu är accepterade verkar det som att hans ovilja att planera en överasskning nu också slunkit in i det acceptabla facket – vilket jag inte alls förstår).

Så igår när vi stog och lagade mat kramar han om mig och säger att han älskar mig (senaste tiden har han gjort det oftare än vanligt) varpå jag med stora fjortisliknande ögon frågar om han fortfarande är kär i mig. Han svarar ja och rullar med ögonen, ”det är klart att jag är – mer än någonsin!” Sen undrar jag hur han vet att han fortfarande är kär i mig (i ärlighetens namn är ju allt det där med pirr i magen när man ska träffa personen borta, sådant har man ju bara i början, vilket förmodligen vittnar om en stundande förälskelse…eller vinterkräksjukan), varpå han kramar mig hårdare och med mjuk, innerlig röst säger:

”När du fiser så ler jag – det är så jag vet att jag fortfarande är kär i dig”.

Senare på kvällen då jag redan somnat kryper han ner under täcket, lägger sig i sked och kramar om mig och kysser mig flera gånger försiktigt. Han ber om förlåtelse att han väckte mig och förklarar sin kärlek till mig, och hur han alltod kommer skydda mig och vara där för mig (även detta har hänt mkt på sistone). Jättegulligt.

Jag frågar honom hur det kommer sig att han alltid säger så fina saker just när jag somnat och han kommer och lägger sig varpå han svarar:

”Jag älskar dig som mest när du sover”.

Jag hade lite svårt att somna om efter det eftersom skrattslavorna löste av varandra – just när den ena slutat skratta började den andre om…

4 år var det alltså.

10 kommentarer

Under Uncategorized

Etiketter Kärlek, Lyx, Mat, Privatliv, Romantik, Vardagen