Multitasking: Julbaka, leta lägenhet, slå in klappar…

Hoppa till kommentarer

…samtidigt, är inte särskilt lätt – eller smart. Jag anser inte min intelligensnivå vara på full styrka denna helgen och degraderar mig själv till idiot hur trivialt det än må låta. Jo, det som hände var att jag bestämde mig för att förgylla vårt annars ganska tomma juldessertbord med två saker – ostbricka – som jag lägligt fick i julklapp på jobbet (jättefin var den dessutom, blev jätteglad), och hembakat julgodis – som jag aldrig någonsin gjort förut. Dessa tyckte jag skulle komplettera det magra bordet som endast brukar ockuperas av After eights och Alladin (fan ta den som köper med sig en Paradisask, det är ju för fan bara äckligt). I all ärlighet var jag nog bara egoistisk eftersom jag normalt sätt ganska snabbt tröttnar på Alladin. Jag äter ju bara två sorter och lämnar resten, men det är också bara de två sorter som verkligen är något att ha – den där marsipansnäckan i mörk choklad, och den med sprit i – körsbärstopp tror jag det kallas sådär lite lagom politiskt korrekt – ingen vill ju erkänna problemet med att ungen bara vill äta de spritfyllda godisarna, som jag gjort i all evigheters tid. Tja, nu är jag i alla fall vuxen och kan hantera spriten mycket bättre, och i mycket större mängder än då. Stora mängder alltså.

I alla fall – jag är vanligtvis en multitasker av rejäl magnitud, men dessa tre arbetsuppgifter passade helt enkelt inte ihop – och eftersom jag är en idiot just nu var det upplagt för en del svordomar och viss förstörelse av privat egendom.

Allting började fint, jag satte på favvojulskivan (blir alltid så rörd av julmusik, vet ej varför, men jag suckar till ibland och blir nästan gråtfärdig) som för längesedan slarvats bort men som jag nu gladeligen återfunnit hos min senaste dealer (Spotify) och framtiden såg idyllisk ut. Barbara Henricks fick mig att rysa av välbehag, händerna gnuggades konspiratoriskt samman och leendet spred sig över mitt ansikte – nu skulle det bakas! Inte ont anande slängde jag mig in i något som skulle ta jäkligt mycket längre tid än väntat, och vara mycket mer muskelkrävande än jag kunde tänka mig.

Jag skulle laga chokladkola.

Det kokade, kokade…och kokade, och jag märkte aldrig någon skillnad på konsistensen. ”Koka tills det blir lagom segt” – va fan betyder det? Det kokade i 50 minuter och det var fortfarande lika rinningt som Ohojs jävla chokladsås. Jag tog av det från plattan och lät det svalna. Kastrullen var sönderbränd – den kan vi kasta åt helvete – botten ser ut som efter en atombomb. Svart, bara svart. Jag svor, gnuggade och svor, och ingenting hjälpte. Skedarna jag använde för att bända upp den förbannade kolan böjdes som om de var gjorda av gummi. Värdelöst.

Jag kanske lämnade den på för länge då jag letade lägenheter på nätet och slog in de sista julklapparna med julklappsrim dessutom, ja vet inte – men fan vad arg jag var. Jag ska göra ett nytt försök idag, få se hur det går. Tur att inte D är hemma, annars hade han nog fått ta en hel del stryk.

Tack och lov fick jag slappna av under kvällen då Svanholm Singers skapade en magisk stämning i kyrkan, och Don Tomaso fick sjunga solo vilket var jättefint. Jag tror till och med kära K (som väldigt stolt satt med handen på bröstet och gråten i halsen) för en sekund glömde bort sin hungersilska och bara njöt.

Nu jäklar är det in i julbaket igen – wish me luck!

4 kommentarer

Under Uncategorized

Etiketter Barbara Hendricks, Jul, Julklappar, Matlagning, Svanholm singers